Seriöst! Hur kan Sverige ligga i topp angående våra chips? Ingenstans i Europa (iallafall där jag varit) kan man hitta chips av liknande kvalité, och även nu i Sydamerika är det inget bättre än saltade som finns. Är det någon annan som lider med mig?? Förstår inte hur inte andra länder vill ta efter!

Kanske inte så mycket att klaga på, men om man kollar på t.ex. Japansk film i jämförelse- som gärna visar med stolthet Japans vackra natur och fina landsbyggd och vardagliga liv som om det vore det vackraste i världen-

och jämför det med Svenska draman och filmer så ser man att vi kanske inte brukar visa Sverige eller livet här som vackert på samma vis...

Även YouTube kanaler när de snackar om livet i Sverige brukar välja att ta bort all färg, och ha någon trist, kanske lite sorglig musik i bakgrunden för att visa hur vackert landet är...

Jag vet inte, jag kanske har fel?

"Tindra säljer kryddor för sin ridklubb, vill du kolla?", "Nu säljer Ali Newbody, kryssa gärna om ni vill ha nåt!", "Calle säljer chips för sin frimärksklubb, här kan ni beställa!"

Snart behöver man inte åka och handla alls. Kusinbarnen, syskonbarnen, grannungarna och klasskamraterna säljer ju allt! Förutom det redan nämnda så får man chans att köpa kakor, Temu-produkter, kläder, oljor, pålägg, whatever, till olika ändamål. Allt är överprisat av företag som tjänar på ungarnas slit.

Men. Här är mitt huvudgnäll: ungarna gör ju INGENTING SJÄLVA!

Barnen är som nån slags gängboss medan föräldrarna ska ut och göra jobbet. Päronen ska proxykränga skiten åt barnen.

Om nu lille Bo-Berit vill ut på klassresa så kan hen väl ta lite eget initiativ? På-min-tid-va, då fick jag nöta sula och knacka en massa dörrar hos folk med förhoppning att de skulle beställa tråkiga julkort eller jultidningar. Mina små pissiga slantar fick jag slava ihop själv.

Föräldrar - skicka ut era kids eller ta 75% provision på allt. Det är ju ni som gör jobbet.

Några av Carl Johan De Geers förbjudna verk från 1967, som polisen skulle ha bränt upp, har nu dykt upp i Polismuseets arkiv.

Konstnären själv skriver en debattartikel om spektaklet.

Microsoft erbjuder 60k av sina anställda (27%) att få lämna tidigare med avgångsvederlag.
Förmodligen för att AI kostnaderna är så höga och man börjar se möjligheter att slimma organisationen.
Jag är livrädd för hur mitt liv kommer bli nu när AI tar över mer och mer. Jag jobbar i intersektionen av Ekonomi/HR/Juridik på ett företag, jag är i början av min karriär och får inte fast tjänster utan får harva mig fram åtminstone 1-2 år med vikariatstjänster innan jag kan söka tillsvidare på riktigt eftersom alla arbetsgivare idag kan begära 3-5 års erfarenhet på i princip alla tjänster.
Jag är rädd att mitt jobb kommer minska ännu mer i antalet platser per företag, vilket kommer göra att jag aldrig effektivt blir anställningsbar eftersom det alltid kommer finnas folk med mer erfarenhet som trycker undan mig i takt med att jobben minskar.

Vad ska personer som mig göra egentligen? Vi är rätt många i samma situation och jag tänker på de som fortfarande pluggar. Vi har studieskulder nu, jag har läst master bland annat. Vi har inte skaffat familj, eftersom den tryggheten man vill ha inte finns givet jobb situationen och vi har inte skaffat hus.

Jag läste nyligen också att man redan i special LAB på OpenAI och Anthropic redan börjat tittat på möjligheter att ersätta Blue Collar jobb med AI - så ingen sitter ju säkert nu.

Vad tänker ni?
Igår när jag läste om Microsoft fick jag verkligen ont i magen.

Såg denna på Instagram Threads under en video där det var en mamma som filmade sin dotters 14-årskalas. Bland kommentarerna var det uppenbarligen nya konton eller botar som lade ut bilder på 'pizza' (kodord för CSAM). När man klickar in på dessa botkonton ser man hur det bara är fyllt med videor på barn, och hur de har kommenterat med denna 'pizza'-bild under klippen för att signalera till andra.

Sett flera inlägg om prishöjning och jag tycker bara appen är rörig och nya funktioner har inte varit nåt jag kännt jag behövt alls.. Så överväger starkt att säga upp abonnemanget.

När jag var yngre retade jag mig ofta på de där lite äldre kollegorna som varit på bolaget länge och alltid var så negativa. Alla roliga och i mitt tycke, innovativa idéer och förslag som cheferna kom med blev ofta mötta med ’det där prövade vi förr och det funkade inte’… Vi yngre o nyanställda jobbade oss igenom omorganisationer, nya processer och ständigt nya lösningar bara för att stånga oss blodiga och i slutändan funkade det ofta dåligt eller inte alls. Samtidigt visste de där äldre mkt, de kände nästan alla på bolaget, visste vem man skulle prata med egentligen för att få saker gjorda i det tysta och inte vem som stod som chef på pappret..

Nu har jag blivit en av dom inser jag! ’Ny’ omorganisation som redan gjorts och blev kaos ska drivas igenom igen.. ’Nya’ processer som ska lösa problem som man vet bara skapar nya och värre i stället. Påtalar man detta är man ’negativ’. Förslår man annan lösning är man ’ej en team player’. Nu börjar jag förstå varför de där äldre kollegorna var så sura och gnälliga, sorry - allt är förlåtet!

Med insikt inom cybersäkerhet vill jag berätta om hur AI används inom fältet och varför det är helt avgörande för oss att investera mer i Svensk/Europeiska AI-datacenter.

Alla företag i Sverige och i förlängning Sverige självt är helt beroende av tekniska system och serverinfrastruktur för att fungera. Alla företag i Sverige har dessutom kopiösa mängder sårbarheter i sina applikationer, brandväggar och servrar. Tro mig. Oavsett hur duktigt och flitigt bolagen arbetat med säkerheten så är det aldrig perfekt.

Penetrationtestning med AI har blivit en nödvändighet för att alla typer av bolag ska klara av att stå emot intrång från externa aktörer som själva använder AI för att hitta ingångar och sårbarheter att utnyttja.

Nu kommer vi till kruxet. För att pentesta med AI behöver man oftast dela med sig av ganska känslig information till AIn, som t.ex information om infrastrukturen och källkod.

Om valet står mellan USA och Kina behöver man då som bolag avgöra vilket lands underrättelsetjänster man vill göra sig sårbar mot i utbyte mot att överleva på internet.

Alternativet är "öppna modeller" vilka kan köras på arbiträr hårdvara. Dessa öppna modeller börjar bli väldigt bra, nästan bättre än frontier-modellerna. Men dessa kräver alltså AI-datacenter/hårdvara för att köra. Europeiska sådana hade varit bra. Svenska bäst.

Därför blir jag väldigt bekymrad när jag ser 200 upvotes på en kommentar här på r/Sweden som säger att vi visserligen inte ska investera i mer "tung tung tung sahur" i Sverige. Jag tror många missuppfattat innebörden i AI-investeringar och hur stor betydelse det har för vår framtid som ett land.

Varför snackas det överallt om att julen är här som att det är en självklarhet? Jag vet att man alltid klagar på att julfirande kommer allt tidigare varje år men nu har det för fan gått för långt. Det är ju bara oktober för guds skull! Standard brukar väl vara att åtminstone vänta till efter halloween?? Känns också som att det brukar vara lite mer med glimten i ögat eller lätt ursäktande att man börjar prata om jul såhär tidigt, att man vet att det är pinsamt tidigt. Men i år är det som att alla gemensamt bestämt sig för att julen börjar i oktober och jag fattar inte vad som hänt

Jag har länge haft problem med hälsan. Läkarna har tack och lov hittat den kroniska sjukdom som har orsakat mina symptom, och den behandlas. Jag mår definitivt bättre. Men behandlingen funkar inte tillräckligt bra då jag fortfarande har symptom som gör att jag mår dåligt fysiskt. Detta är den enkla förklaringen, går jag in på detaljer blir det lätt komplicerat och tråkigt att läsa, och det blir inte lika anonymt.

Jag har försökt gå tillbaka till läkaren för att få mer hjälp. Jag som ung vuxen kvinna får då istället höra att jag borde röra på mig mer, få mer solljus och börja ta antidepressiva. Såklart beror allt på min autismdiagnos och mentala hälsa, fastän de vet vad jag har för kroppslig sjukdom. Läkaren avslutar kontakten och säger att jag kan kontakta vårdcentralen igen om jag vill ha antidepressiva. Det är inte första gången jag får höra detta.

Mitt psykiska mående försämrades kraftigt efter det läkarbesöket. Ser ni det ironiska i detta? Läkaren sa att mina symptom berodde på mitt mentala mående, vilket sedan blev sant just för att hen sa det. Även fast min mentala hälsa var helt okej innan. Jag skulle faktiskt kanske behöva antidepressiva nu. Jävla självuppfyllande profetia.

Här kommer poängen med mitt inlägg. Jag mår extremt dåligt även mer än en månad efter besöket och behöver nu inte bara hjälp med min fysiska sjukdom utan även min mentala hälsa.

Problemet är...

Jag klarar inte riktigt av att boka fler läkarbesök, för om jag får vara med om liknande igen är jag rädd för att jag bli en direkt fara för mig själv och mitt liv. Jag har redan tankar som är inne på det spåret.

Även om jag klarar av att boka ett läkarbesök för mina mentala problem, så kommer de att dokumentera allting i min journal. Alla framtida läkare jag har kommer att kunna se det och jag är fullkomligt livrädd över att det kommer försämra mina framtida chanser till ordentlig sjukvård för mina kroppsliga besvär.

Min familj vet om min situation och hur jag mår, men de gör inte ett piss för att hjälpa mig. De har helt enkelt inte tid för mig. Min autism gör allt mycket svårare att hantera på egen hand.

Jag behöver att prata med någon -- helst utan att behöva möta fler läkare och utan att de skriver i någon journal som typ alla kan se...

Jag hade också kunnat ännu en gång söka hjälp för mina kroppsliga besvär. Det hade hjälp min mentala hälsa enormt om jag hade fått hjälp för det. Men där finns såklart risken att jag möter en likasinnad läkare som puttar mig över gränsen.

Jag hade verkligen uppskattat om någon kan komma med råd om hur jag borde gå tillväga.

Hej! Ser Sagan om de två tornen för första gången på många år. Aragorn har precis återuppstått från de döda och träffade precis Legolas igen.

Det tog mig tillbaks till min barndom under internets gulddagar, när bland annat svenska dubbningar av Sagan om ringen och Harry Potter var poppis.

Skulle någon kunna hjälpa mig att hitta dubbningen jag minns så väl men glömt namnet på. Det jag minns är att det är vid slaget vid Helms klyfta och att Legolas pratar skånska. Jag tror han frågar Aragorn om han är full.

Tack på förhand :-)

Vi jobbar på samma företag, men inte samma kontor och inte samma avdelning. Båda är i sena 20-årsåldern och såvitt jag vet är han också singel. Vi har jobbat tillsammans i ett projekt och träffades lite i samband med det. Känner inte direkt varandra men han verkar vara en väldigt fin person och vi klickade bra och har en del saker gemensamt.

Jag vill så gärna träffa honom igen och lära känna honom mer, men det känns väldigt svårt att få till det eftersom vi bor på varsin sida landet (Stockholm, Göteborg) och inte har någon kontakt eller anledning att ses. Sen bör det det inte bättre av att vi båda är (tror jag) lite nördiga och blyga….

Är det kört?

tillägg: Det är inte avståndet som är problemet